A week of Glory

Okey, vad börjar man...

Helt ärligt, så hade man förväntningar på detta året... ganska höga sådana. Men inte tillräckligt höga uppenbarligen. Efter bara drygt en månad in i detta äventyr, är jag fullständigt blåst av stolen!

Gud är god och han är på bra humör. Alltid!

I förra veckan befann vi oss på marginalen. Dom ekonomiska utgifterna var något högre än väntat så här i början, eftersom det är nu man ska skaffa allt. Mitt i denna marginal, så har vi en längtan att få ge till andra och vara en välsignelse. En vän behövde pengar till skolavgiften följande dag, annars skulle han tyvärr få lämna. 

Så vi har denna längtan att välsigna honom, men har bara våra sista mat pengar kvar, innan nästa löning. (Ni vet. Mjölk, blöjor och bröd pengarna.) ;)

Men vi sa till varan att ska detta få bestämma om vi har råd att ge eller inte? Nej, vi har så det räcker, för Gud tar hand om oss. Vi klarar oss. Det finns säkert mer pengar på kontot (inte sant).

Samma dag som jag ger min vän pengarna, kommer en annan klasskamrat upp till mig och delar en dröm hon haft om vår familj, och att i drömmen så satt vi och åt med hennes familj. Hon frågar sen om vi behöver MAT! 

Nån dag senare dök hon upp med 12 mat kassar vid våran dörr. Och en kaffebryggare. Helt otroligt!

I helgen som var, arrangerades konferensen: Open Heaven. John & Caroll Arnott var på besök. Vi fick stanna hemma pga att 1000 andra personer vill ta del av det som händer på Bethel. Vi såg delar av konferensen över webben hemifrån. 

Fredag kväll efter kvällsmötet dök plötsligt ett moln av glimmande guld stoft upp i högra delen av lokalen. Detta pågick mitt under lovsången och förbönen och varade i 45 min. Folk sprang igenom molnet och fick guld stoft över hela sig. Molnet växte och steg liksom uppåt. (Klipp på detta finns på youtube, sök på glory cloud bethel, så lär ni hitta det.) Har tydligen förekommit liknande saker här förut men inte i denna dimensionen. 

Som om inte detta var nog delade John Arnott  ett "vittnesbörd" (något som hänt) på lörda kvällen. I Toronto som dom kommer ifrån, hände underbart konstiga saker i mötena. Bland annat så fick folk guldtänder! (VA!!??)

Gud helade folks tänder och bytte dåliga lagningar mot rena guldtänder. Sedan bad John att Gud skulle komma och göra det här. Alla som vet vad tandvärk är säger inte nej till ett väl utfört tandläkarjobb.

Minuterna senare börjar det bli liv i lokalen och den ena efter andra kommer fram, och visar upp guld tänder för kameran. Haha!! En kvinna fick tre stycken. 

Veckans tema i skolan är det Profetiska. Mycket spännande. Detta är så stor del i livet med Gud. Att höra han tala till oss och genom oss till andra. Man blir verkligen aktiverad i detta, och utmanad. Bra!

I måndags såg jag en tjejs båda ben växa ut. Hon led av skolios (snedryggrad) och hees ena ben var för kort. Vår lärares praktikanter blev beordrade att "växa ut" benen på henne;) Han som bad frågade om jag ville be? Ok, det är ju detta man är här för så... Jag bad efter honom la min hand på hennes ben och... Sakta kom det ut... i nivå med det andra... och sedan fortsatte det en cm till! Eh!!?? "Vill du bli längre eller kortare?", frågade man henne. "Längre!"

Så då bad vi för det andra oxå och nnnnvvvvv(ljudeffekt) så var det lika långa.

Vad som påverkade mig mest i allt detta var tjejens tårar som rann. Detta innebar ett nytt liv för henne. Om det är något jag vill se här i livet så är det dom tårarna. Lyckliga tårar! Befrielse tårar...

En kille berättade om att han kom till bethel med grav dyslexi av svårare sorten, fick förbön i ett möte, och dagen efter fyller han i en ansökan...förhand. "Fattar ni vad det innebär!!!" Jublar grabben och springer fram och tillbaka över scenen inför en helt galen folkskara. Jag gråtter, fullständigt knäckt över vår Gud som e sån här. Han är så GOD! 

Nina var på "Prophetic group for mothers" igår tillsammans med grannen Inga-Mae. Kom hem med en 10 minuters inspelning med profetiska tilltal. Häftigt hur främlingar kan läsa ens hjärta sådär.

Man blir beroende av detta. Att vara i gudsnärvaro och ständigt doppa sig i den floden, som det beskrivs om i bibeln, är beroende framkallande. Man tycker bara att det är så underbart och härligt helt enkelt. Man kanske inte alltid "behöver" bada, men det är ju kul.

Lewis har blivit en riktig badkille sen vi kom hit. Behöver det inte alltid men... Han älskar det. Pratar om det hela dagen. Njuter när det väl blir av och på morgonen, dagen efter när han vaknar är det första han säger: "Pappa...Bada?"

Ta hand om dig och kom ihåg att Gud är mycket verkligare än vad du tror. :)

Mvh Björn & Familjen